Jag har länge gått under skuggan från inkallelsens hotfulla, vita kuvert, som snart kommer, tyst och obarmhärtigt, att glida ner som en krokodil i djungelfloden. Och jag tycker inte om det.
Fick en broschyr idag, berättade lite om ”det svenska försvaret – både nationellt och internationellt”. Till en början var det rolig läsning, jag fann mig själv med ett leende på läpparna vid varje stycke. Men sen kom den. Den sida som beskrev värnplikten. Och jag fann ett nytt ord där som inte lästs i någon annan del: måste. Du måste gå lumpen. Det är lagen. Du måste.
Och direkt, vet ni, fick jag tårar i ögonen, lust att spy, yrhet i hinkar sköljda över mig. Jag sjönk ihop på rummet, i den minsta vrå jag kunde hitta, och bara låste bort hela världen, förutom min musik. Tacka Kraften för musiken.
Så drog jag en lista för mig själv:
Varför militären suger
-
Den behövs inte. Allt försvar, allt hat och allt lidande är byggt på rädsla. Och jag är inte rädd för något.
-
Den ger en ursäkt för massmord.
”Ain’t no sense in the action, killing people all the time
When it happens on the street, we call that a crime”
//Eric Clapton -
Den ger idioter en chans att skjuta pang-pang på ”terroristerna”.
-
Den ger idioter en chans att stiga i rank, och mobba sina underordnade. Power corrupts, som man säger.
Jag vill kunna elda upp broschyren. Båda två. Men de är av plast. Ironisk nog säger broschyren att ett av de största hoten mot oss är vår miljöpåverkan. Bra jobbat, ÖB, jävligt bra jobbat.
